1852-1896 Theodore Robinson (July 3, 1852 ?C April 2, 1896) was an American painter best known for his impressionist landscapes. He was one of the first American artists to take up impressionism in the late 1880s, visiting Giverny and developing a close friendship with Claude Monet. Several of his works are considered masterpieces of American Impressionism. In 1884 Robinson returned to France where he would live for the next eight years, visiting America only occasionally. Robinson gravitated to Giverny, which had become a center of French impressionist art under the influence of Claude Monet. La Debacle, 1892, collection: Scripps College, Claremont, CaliforniaHistorians are unclear when Robinson met Monet, but by 1888 their friendship was enough for Robinson to move in next door to the famous impressionist. Robinson's art shifted to a more traditional impressionistic manner during this time, likely due to Monet's influence. While a number of American artists had gathered at Giverny, none were as close to Monet as Robinson. Monet offered advice to Robinson, and he likewise solicited Robinson for opinions on Monet's own works in progress. At Giverny, Robinson painted what art historians regard as some of his finest works. These depicted the surrounding countryside in different weather, in the plein air tradition, sometimes with women shown in leisurely poses. An example of his mature work during this period is La Debacle (1892) in the collection of Scripps College, Claremont California.  Related Paintings of Theodore Robinson :. | At the Fountain | Angelus | Valley of the Seine | Valley of the Seine | Material and Dimensions |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
ZOFFANY Johann
German/English painter (b. 1733, Frankfurt, d. 1810, Strand-on-the-Green)
Giovanni Francesco Barbieri Called Il Guercino
Cento 1591-Bologna 1666